Förlossningsberättelse Del.1

Måndagen den 21:a Juni bestämde jag mig för att vara så aktiv jag bara kunde för att möjligtvis pusha igång kroppen att starta värkar av sig själv.
Gick en promenad runt hela området med August & Mally, tog en lång simtur i poolen alldeles själv & yogade då August sov.
Försökte fylla på med massa kolhydrater & verkligen kramas så mycket det bara gick med August.
Jag minns att jag grät när han somnade för kvällen.
Det kändes så himla sorgligt att det var sista gången jag la min älskade skatt. Sista dagen då det bara var han & jag. Det kändes som ett väldigt ledsamt farväl till något otroligt kärt.
Någon middag fick jag knappt i mig & att sitta uppe framför tv:n kändes som slöseri med tid.
Kröp istället ner med min korvunge & försökte mentalt förbereda mig för vad som komma skulle.

Då började värkarna komma.
Helt plötsligt, från ingenstans som så många andra dagar under 5 långa veckor, så började det göra ont.
Efter en timme blev de starkare & kom tätare.
Jag började hoppas att kanske kanske kunde det starta av sig själv?
En timme senare fortsatte värkarna komma med 5 minuters mellanrum & ytterligare lite starkare.

Någonstans mitt i alla tankar & funderingar somnade jag äntligen för natten.
Vaknade igen runt klockan 2 av en värk, men somnade om ganska snabbt igen.

Klockan 5 ringde alarmet & jag insåg då att värkarna avtagit & att det inte skulle bli någon naturlig förlossning.
Vi gjorde oss iordning för att åka till sjukhuset. Knäpptysta & lite nervösa.
August vaknade 5 minuter innan vi skulle åka & jag kände i det ögonblicket att jag ville ångra mig.
Jag ville inte åka in.
Det var en sådan ångest som sköljde över mig.
Varför gjorde jag såhär mot oss?
Vi hade det ju så bra.

Men det fanns såklart ingen möjlighet att lämna återbud, så vi vinkade hejdå & åkte mot sjukhuset.

Vi checkade in klockan 6 & turligt nog var det inte fullt på förlossningen, så vi fick ett rum ganska omgående.DSC_7184 Världens mest tillgjorda leende. Fy så orolig jag var..

Strax kom en sköterska in & det visade sig vara samma vi hade haft då de stoppade min förlossning i vecka 33. Hon var SÅ glad att se oss & jag kände mig genast väldigt lättad.
Jag ställde nog en miljon frågor angående igångsättningen medan hon kopplade i alla apparater.
De skulle börja ge mig den lägsta dosen Pitocin för att se om kroppen kunde sätta igång egna värkar.
En annan sköterska kom in för att koppla i IV & hon var så himla gullig.
Då de startade monitorn på bebisens puls kom en stark sammandragning & jag undrade om de redan hade kopplat in Pitocin, men det hade dom inte, så de sa att detta kommer inte ta lång tid alls.

Oj vad det pirrade till i kroppen!
DSC_7187
Snart kommer andra & sista delen av berättelsen

Advertisements

Lilla mini ♡

Jag skulle ta ett par kort på en klänning & la Astrid på sängen.
Bredvid henne låg hennes kanin från Polarn & hur gulligt är det inte att de är samma storlek?
Lilla skruttfjunetDSC_7355
Nu är hon nästan tillbaka på sin födelsevikt & jag kan inte vara mer stolt. Heja bröstmjölken! Heja kroppen som funkar så bra & när mitt barn!

Fingerfärg

Lilla konstnären fick fingerfärger igår av mormor & morfar.
Vilket blev succé!
Så himla fina konstverk pysslade han ihop.
Minns att någon tipsade mig för länge sedan att hänga upp ett stort vitt lakan ute som han kunde kladda på & jag tror att det får bli ett projekt någon av de kommande dagarna.
DSC_7333

DSC_7335
Har ni fler tips på vad man kan hitta på med fingerfärg?

Tacksamhet

Idag har det varit en riktigt jobbig dag för August.
Stackars lilla vännen.
Känslorna bara flyger runt & han vill allt men samtidigt ingenting.
Och så har han ju slutat sova på dagen som sagt.
Och har blivit storebror.
Han är helt underbar med sin lillasyster & är väldigt mån om att hon ska ha det bra, men givetvis är det ändå jobbigt.
Stor omställning.

Jag hoppas att massor med mys, kramar, pussar & tid kommer göra det enklare för honom.
Mitt i allt blir ju även jag trött & frustrerad men försöker tänka att det är 1000 gånger jobbigare för honom.
Han var så slut i hela kroppen vid klockan 5 att vi la oss i sängen med mjölk & läste godnattsagor redan då. Lillasyster var absolut tvungen att vara med & han låg med en hand på hennes kind hela tiden.
Somnade sedan alldeles lugnt efter 2 omgångar av “det vackraste” ❤

Jag låg kvar en stund och reflekterade lite av hur otroligt lyckligt lottad jag känner mig just nu. Trots lite kaos & känslostormar. Jag är 27 år. Gift med en människa jag älskar mer än något annat, vi har två perfekta barn, en fluffig snäll hund, ett stort hus, två bilar, ett härligt gäng vänner.. ja men jag känner att livet är så jäkla fint. Så innerligt tacksam!IMG_3018

1 vecka ♡

Idag är det en hel vecka sedan älskade Astrid kom till världen.
En hel vecka.
Underbara lilla pusselbiten som gjorde vår familj hel.
Som jag älskar den där lilla varelsen.
Hon har de största, mörka ögonen, gör små dinosaurie/alien-ljud & är nöjd mest hela tiden,
Helt fantastisk är hon.
Världens finaste lilla knyte.

Vi älskar dig Astrid Elise.DSC_7318

Hej mitt i första nattamningen

Jag gick och la mig halv 9 igår då August äntligen gav upp för dagen & Astrid hade tömt båda brösten på mjölk samt bajsat.
Det gäller att passa på etc.

August har tydligen bestämt att lunchvila inte är för storebröder & vi hade en minst sagt utmanande dag. Han har nu inte sovit på 4 dagar. Zzzz..

Korv som är övertrött & vi som är smågroggy hela tiden + ny bebis = lite tråkig stämning emellanåt.
Men vi tog oss igenom dagen & jag hade stor lust att skåla i champagne då mamma & pappa kom tillbaka från en weekend i Memphis.

Andrew har nu slut på sin pappaledighet vilket känns väldigt ledsamt så det är tur att jag fortfarande har hjälp hemma. Ett par veckor till har jag på mig att komma in i rollen som 2barnsmamma. Och August att få kläm på storebrorsrollen samt vänja sig vid att vara vaken hela dagarna.
Ja det blir nog väl!

Nej nu börjar denna vakna sessionen lida mot sitt slut. Dags att sova några timmar till. Woop!! image
(Bilden är absolut inte från nu, hehe.)

Annatotti Babybädd

Vi har en liten närhetstörstande varelse här hemma.
Fullt förståeligt & vi sitter med grynet 24/7 i våra famnar. Och älskar det såklart!
Men ibland behövs armarna till annat.
Varken lilla sängen eller att ligga inlindad i filt på soffan/sängen duger.
Men babybädden är succé!
Där har hon nu legat i nästan en hel timme medan jag – kokade kaffe, fixade ett par smörgåsar, hämtade posten, ringde ett viktigt samtal, svarade på massa mail samt kommentarer på bloggen, slängde på mig mascara & bytte kläder. TJOHO!
Så himla härligt att hon känner sig trygg där i.
Kan inte tacka Anna nog.DSC_7315