Glömde bort verkligheten en sväng.

Godmorgon!
Jag känner mig helt slutpumpad i hela kroppen. När vi var i Sverige så körde jag på ganska stenhårt med jobb och även om jag fick väldigt mycket hjälp med barnen, så vart det jag som hade det där “24/7-ansvaret” själv, men jag tänkte att det funkar för stunden, för det var så roligt samtidigt.
Jag tänkte att det skulle bli så skönt och avslappnat sen när vi kom hem, men jag glömde nog bort hur vår vardag kan rulla på i 140 här.
Första veckan hemma började med ett par riktigt lugna dagar och sen blev det liksom gasen i botten med med August skola, Taco Bell, planera August kalas, ordna med allt praktiskt i vardagen, Andrew jobbar övertid och jag jobbar medan jag har Astrid hela dagarna. Och som grädden på moset har inte barnen sovit en hel natt pga. jet lag, förrän i natt.
Det känns i exakt hela kroppen att vi slungades in i en hektisk vardag och vi har insett att någon ändring måste ske för att vi ska orka med.
Och jag måste återigen acceptera att vi inte har en “vanlig vardag” där det jobbas från 9-5 och helgerna är lediga, utan vi jobbar båda två veckorna runt och särskilt mannen som nu oväntat får ge upp sin helg för jobb. Inte kul, men det är den vardagen vi alltid haft och kommer ha.
Dags för mig att acceptera det och försöka hitta en lösning nu!
Någon som vill komma och vara Nanny en sväng? hehe..jennybenny
♡♡♡

Advertisements

14 thoughts on “Glömde bort verkligheten en sväng.

  1. Hej.
    Alla har olika vardagar och olika nivåer på vad man orkar med. Men ibland kan jag känna mig provocerad att läsa om er jobbiga vardags-situation när Andrew jobbar mycket borta osv. Jag säger inte att ni inte sliter och har det tufft, det har alla småbarnsföräldrar! Vi är många härhemma som också jobbar mycket och som dessutom inte har den ekonomiska möjligheten till städhjälp eller som faktiskt inte får ekonomin att gå ihop för ett ens köpa hem pizza när energin till att laga mat inte existerar. Att åka på semester for att vila upp oss eller att göra något roligt ihop som familj finns inte på kartan just nu, men vi hoppas på en vändning snart. Så, orkar vi så orkar ni, kämpa på!! 😃👍

    • Fast jag har väl aldrig sagt att jag har det VÄRRE än alla andra? Jag har ju inte jämfört med någon, utan sagt att vår familj har mycket och vi måste ändra något för att mäkta med. Faktumet att min man jobbar runt 80 timmar på en vecka och att jag själv jobbar 30 timmar i veckan med ett barn hemma på heltid, är mycket. Plus vi har aldrig någon hjälp från någon familj/släkt. Att vi har råd med städhjälp och att köpa hämtmat hjälper, men det är fortfarande ett pussel och jag tycker jag har all rätt att känna så. ALLA har rätt att känna så.

    • Fast får en inte tycka något är jobbigt, för andra har det värre? Jag och min sambo har en priviligerad situation, men god ekonomi. Vi har råd att vara hemma över två år med barnet, kan äta ute osv. MEN det betyder inte att det kan kännas tufft, ibland. Jag kan bli provocerad av priviligierade människor som inte ser att de är just priviligierade, men så upplever jag verkligen inte denna blogg. Jenny skriver, upplever iaf jag det, om hur tacksam hon är osv. Jag tror på att försöka sluta döma andra, och peppa.

      Ni gör ett jättejobb Jenny!

    • Fy vilken osympatisk kommentar Mia.

      Men du vi säger såhär – jag tycker inte du ska klaga på att ni inte har ekonomin att köpa pizza och att ni arbetar hårt och roddar barn. För vet du hur BRA ni har det i Sverige med förskola som är otroligt billigt i jämförelse med många andra länder och gratis skola och gratis mat på skola och dagis till barnen?
      Här får vi fixa lunch och mellanmål som barnen tar med sig varje dag, ovanpå att också ha energin till att laga middag för kvällen utan att ta till pizza när energin tryter. Så orkar vi det så orkar ni utan att gnälla. Vi har dessutom ingen familj i närheten så vi drar hela lasset själv. Nämnde jag att min man arbetar borta en månad åt gången och är sen hemma i en vecka? Jag pluggar deltid och gör arbetsrelaterad praktik på deltid. Och roddar två barn själv. Stackars stackars mig. Det betyder att du inte har det jobbigt Mia. Jag har det jobbigare förstår du. (Massor av ironi här för den som missar det.. 😏)

      Så hur kändes det att får höra att du har det bättre och jag har det “värre”? Tänk efter innan du skriver nästa gång för din kommentar var mest inlindad bajs (syftar på dina smilisar i slutet av kommentaren).

      Småbarnsåren är tuffa för alla föräldrar, oavsett hur ens förutsättningar ser ut. Vissa har någonting som gör saker och ting enklare än andra, t ex möjlighet till städhjälp, men har istället ingen hjälp med barnen; andra har hjälp med barnen och förmånen till subventionerade förskolor som gör det möjligt att arbeta utan att ha barnen hemma men har istället inte möjlighet till städhjälp. Man har en eller två saker till sin fördel men något annat till sin nackdel. Osv osv osv i det oändliga.

      Att jämföra är aldrig smart och får ingen att må bättre. Alla har rätt att känna att de har en jobbig period och att uttrycka det osv, UTAN att få slängt i ansiktet att “ni har det lätt..alla orkar förstås olika…orkar vi så orkar ni..”.

      Tänk på Mia att det finns garanterat någon som har det mycket sämre än vad du har det.

      There. Rant over. Blev lite irriterad.

  2. Jag skulle gärna komma över och hjälpa till! Svårt att lösa praktiskt tyvärr! Barnen är utflugna, men inte mannen och hunden 😉 Kram glöm inte att yoga, det kan hjälpa lite!

  3. I hear you! Samma här, inte alltid jobb för min man på helgen men väldigt sena kvällar och ofta minst en helgdag… Plus tre kids med massa aktiviteter, jag som håller på med min forskningsstudie och tre andra kurser och ja, livet liksom!

    Utan att jämföra (som ngn kommenterade?) så är vardagen superintensiv just nu och utan hämtmat och annan hjälp fungerar det inte för oss…

    Käääämpa på Fina Du!

  4. Känner mig typ lättad att du “erkänner” att ni behöver förändring för att palla. Blir stressad bara jag tänker tanken på att ha ditt schema.
    Skulle lätt vara nanny hos dig, men har två egna barn och bor dessutom i Sverige. Hhmm… 😉

    Och självklart ska du berätta hur det känns och “klaga”! Man kan inte jämföra med andra sådär. Man har rätt till alla känslor!

  5. Kanske ni ska överväga en au pair? Så får ju barnen också extra språkträning! Jag har själv jobbat som det och älskade det! Vill gärna själv ha en au pair (om vi har plats och råd) när min skrutt blivit lite större!

    Kram på dig!

  6. Å jag förstår att det är kämpigt! Man behöver inte jämföra m ngn annan – man har rätt att känna att det är kämpigt helt enkelt! Själv känner jag att det rusar på i 110 m intensivt jobb som slukar all energi – jag älskar mitt jobb men oj, skulle kunna jobba dygnet runt utan att bli “klar”. Två barn i skilda åldrar m vitt skilda utmaningar och faser, en man m egen firma m allt vad det innebär mm mm… Nu blev detta om mig men vad jag menar är att jag vet hur det känns..! Det enda som hjälper mig hantera stressen något så när är 1: Yoga och mindfullness. Har så smått tagit upp yoga igen och oj vad det gör gott – måste måste hålla i det! Kör just nu extremt lugn yinyoga men det hjälper mot stress! Mindfullness låter kanske “flummigt” MEN man har ju kommit fram t att 10 min/dag gör enorm skillnad på stressnivå, blodtryck mm. Testa appen “lugn och lycklig”. 2: inse att jag ibland inte måste boka in massor varje helg – det är OK att ibland bara slappa m familjen en hel helg – välbehövligt !
    KRAM t dig! ❤️

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s