Jag fyller 30

I år fyller jag 30 år. I december rättare sagt.
Jag har alltid önskat att fylla 30. Har liksom känt att det är en sådan creddig ålder.
Det finns noll komma noll åldersnoja i mig och det ska bli så himlans kul att fira en “stor” födelsedag. Vi har redan börjat planera en resa runt min födelsedag, men det knyter sig något galet i magen, för jag kommer inte fira den med min familj hemma i Sverige.
Det är 8 år sedan jag firade en födelsedag med min familj och jag har aldrig reagerat på det, förrän nu. Innan dess firades inte min födelsedag sådär galet mycket, eftersom jag fyller år 2 dagar efter dagen min storebror gick bort.
I år är det 12 år sedan och 30 känns så stort?
Jag vet inte varför jag tycker det är jobbigt att min familj inte kommer vara här, men det gör helt enkelt det.
Är oerhört tacksam att Andrew och våra vänner vill hitta på något kul, men jag är en familjeälskare ut i fingerspetsarna och det känns tråkigt att mina närmaste där hemma inte kommer kunna fira med en stor härlig fest.
Ibland springer känslorna ikapp mig och jag kommer på hur mycket jag saknar allt och alla. Jag har världens bästa vänner här, jag älskar vår lilla familj och hur vi bor – men det kommer alltid att kännas tomt emellanåt.
Och just nu känns det verkligen jobbigt med avståndet.

Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta, men det tynger mig och jag måste få ut känslorna.
Får väl skriva till Ellen Show och be om en surprise-fest med hela min familj, haha.

Advertisements

5 thoughts on “Jag fyller 30

  1. Usch vad jobbigt, jag förstår hur du känner. Jag kände precis samma sak när jag fyllde 30 förra året och insåg att det skulle vara utan min familj.. Undrar om det är just åldern att mab plötsligt också inser hur åren springer iväg medan man missar att dela de där stora grejerna med sin familj.

    Jag tycker åtminstone att jag reflekterade mindre över det när jag var yngre och bodde här. Då har jag ingen åldersnoja heller så jag tänker att man funderar lite extra vid särskilda tillfällen, då känslorna som du säger kommer ikapp, och att man påminns om hur tiden går och vad man missar. Trots att man samtidigt förstås får massor av sin egna lilla familj där man nu bor. Det är nog så livet ser ut för utlands-boende; det finns alltid något som saknas.

    Tycker du ska köra på att skriva till Ellen, det vore väl perfekt! 😃 man vet aldrig vad som händer 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s